Hans Sandberg: Socker extremt lämpligt för beskattning
TV-annonsen visar en familj på campingsemester, en familj som ser lika
hälsosam ut som deras friluftsvanor. Medan mamman tar fram en
tvåliters läskedryck hör vi att amerikanska familjer har det svårt nog
utan att kongressen ”beskattar saker som vi lärt oss att uppskatta,
till exempel våra juice- och läskedrycker.”
Hans Sandberg,
frilansjournalist
bosatt i USA
Annonsen ingår i läskedrycksindustrins försök att stoppa förslag om högre skatter på läskedrycker, skatter som föreslagits både i kongressen och i många delstater. De som vill införa sådana skatter – däribland New Yorks borgmästare
Michael Blomberg, ser sockerhaltiga läskedrycker som ett hot mot folkhälsan och en viktig orsak till amerikanernas svällande midjemått och landets exploderande sjukvårdskostnader.
De flesta experter är överens om att amerikanernas sockerintag är ett allvarligt problem och att en stor del av sockret kommer via läskedrycker. På 1700- och 1800-talen konsumerade amerikanerna 8,2 kilo socker per person och år, en siffra som femdubblades under 1900-talet och som idag ligger på 82 kilo per person och år! En tredjedel av dagens amerikaner lider av fetma och ytterligare en tredjedel är mycket överviktiga, dvs
väger minst 15 kilo mer än de borde. Och läskedryckerna är den största enskilda källan till kalorierna folk sätter i sig, enligt New York Times expert Jane E Brody.
Det finns många skäl till amerikanernas ökande törst efter läskedrycker, men det kanske främsta är priset. Ett pris som dessutom – till skillnad från mjölk och mer hälsosamma drycker – sjunkit kraftigt (kolsyrade läskedrycker föll med 34 procent i pris från 1978 till 2010.) Bakom detta ligger att industrin ersatt socker med isoglukos (framställt från majs, high-fructose corn syrup) som är ett mycket billigare sötningsmedel. Barnfamiljer ställs därför inför valet att betala 4-5 dollar för en gallon mjölk (3,88 liter) eller hälften så mycket för samma mängd Coca-Cola eller Pepsi Cola.
Precis som annars i amerikansk debatt hävdar industrins förespråkare att det är konsumentens valfrihet som står på spel och att försöken att styra deras val genom skatter eller regleringar är storebrorsfasoner som dessutom hotar jobben.
”Vi har inget emot att en delstatsregering balanserar sina böcker,” säger Nelson A Eusebio, vd för National Supermarket Association, en förening som representerar 450 oberoende livsmedelshandlare i delstaterna New York, New Jersey och Connecticut. ”Låt oss utbilda folk istället om vi vill bekämpa fetman. Skatter är inte samma sak som god hälsa,” säger han.
N Gregory Makiw, president George W Bushs ekonomiska rådgivare 2003-2005, kritiserade den 6 juni i New York Times läskedrycksskatterna som ett omyndigförklarande av individen. ”Ska vi verkligen använda regeringsmakten för att skydda oss från oss själva? Och var ska det sluta om vi går ner den vägen?”
Mot det kan man, som två forskare gjorde i New England Journal of Medicine (30 april 2009), referera till liberalismens idégivare Adam Smith, som i sin berömda bok Nationernas välstånd från 1776 skrev att ”socker, rom och tobak är varor som ingenstans hör till livets nödvändigheter och blivit föremål för nästan universiell konsumtion och därför är extremt lämpliga föremål för beskattning.”
Dessutom påpekar de att 52 procent av medborgarna i New York stöder en skatt på läskedrycker och inte mindre än 72 procent gör det om intäkterna används för att förebygga fetma.